I mångmeterdjupa schakt hittar arkeologerna i
Staraja Ladoga rika och välbevarade fynd.
Foto: Arwo Pajusi.

Charina Ödlund

Grävningar i Staraja Ladoga
sommaren 2002

I juli 2002 deltog fyra svenska arkeologer i de arkeologiska undersökningarna i Staraja Ladoga i Ryssland. Trots att Staraja Ladoga var en av de betydelsefulla platserna för skandinaviska vikingar i österled så har tidigare få svenska arkeologer deltagit i utgrävningarna där.

Tack vare stöd från Svenska Institutet var det möjligt för Institutet för Materiel Kulturhistoria i S. Petersburg och Institutet Forntida Teknik att förverkliga svenskt deltagande. En nyckelperson har också varit konsul Stefan Eriksson vid svenska generalkonsulatet i S.Petersburg.

Från svensk sida deltog Helena Gjaerum, Arwo Pajusi, Andreas Sohlberg och Charina Ödlund.

Intill borgen i Staraja Ladoga finns en boplats där människor från olika kulturer började mötas och göra affärer redan i mitten av 700-talet. Ryska arkeologer har grävt i borgområdet i ungefär ett sekel, men det nuvarande schaktet vid boplatsen togs upp för bara ett par år sedan. När vi kom till platsen hade man hunnit ner till 900-1000-talet e Kr vilket i det här fallet betydde att schaktet var ungefär tre meter djupt.

Det arkeologiska materialet i Staraja Ladoga är fullkomligt enastående. I den feta jorden har mängder av trä bevarats. Att med varsam hand frilägga stockar och timrade knutar ingick i allas arbete. Ett annat exempel på organiskt material var den skinnhandske som Arwo Pajusi hittade i den södra schaktväggen.

Annars var vikingatida pärlor det vanligast förekommande föremålet. Vi hittade alla sorter: vackra ögonpärlor, en 24-sidigt slipad pärla i bergskristall, flera bärnstenspärlor och slutligen ett massfynd av flera hundra millimeterstora gröna glaspärlor som höll på att knäcka vår redan ansträngda fyndregistrator Nadja.



Dräktnål, upphittad i lager från
tidigt 1000 - tal. Foto: Arwo Pajusi.

Vi började ana ett kvarter eller åtminstone en ansamling av tomter. Arwo och Andreas grävde fram en gata belagd med plankor. Vi andra tog fram rum och väggar i en huslänga, där ett av rummen kan ha varit ett gjuteri. Golvet var täckt av sand, och rummen intill hittades bronstenar och gjutformar.

Det märkvärdigaste fyndet var den mjukt rundade bergskristall som Arwo hittade. Den var oval, knappt 2 cm lång och hade suttit infattad i en ring. Vad som gjorde den så speciell var de arabiska skrivtecken som fanns inristade på ovansidan. Ringen sändes till Eremitaget för analys. Professor Kirpichnikov blev överlycklig över fyndet. Det stödjer hans teori om att Staraja Ladoga var en mötesplats inte bara för skandinaver och ryssar utan också för representanter för arabvärlden.

Skandinavernas närvaro i Staraja Ladoga kunde man se bland annat i det fynd av en spännbuckla (P51) som Charina gjorde, eller på den torshammare som hittades i fyllnadsmassorna den första dagen.

Fyndhanteringen skilde sig lite från vad vi är vana vid exempelvis gick djurben och slagg direkt i dumpen utan att registreras, de vackra träresterna täcktes inte över utan torkade snabbt till flis i den heta solen och den keramik som hittades mättes inte in utan gick via grävledarna ut till museibutiken för försäljning.

Efter arbetsdagens slut gick vi ofta ner till Volchov och badade tillsammans med de ryska studenterna. På kvällarna umgicks vi utanför deras härbärge eller nere vid floden, grillade och spelade volleyboll. Två kvällar var vi svenskar hembjudna till ett ryskt par, Ilia och Natalia Pivnik. Med kroppsspråk och lexikon lyckades vi utbyta en hel del kunskaper om hantverks- och kulturhistoria. En svensktalande journalist blev vår vän och tolk, och tog bland annat med oss på en utflykt till Novaja Ladoga.

Den 14 juli deltog vi i den stora hembygdsfesten på borgen. 2000 ryssar fick höra oss hålla ett tacktal till våra grävkamrater och Staraja Ladogas invånare samt sjunga en svensk folkvisa, något vi sedan fick veta hade gått ut i den ryska statstelevisionen. Vi hoppas att detta inte får några allvarliga konsekvenser för de diplomatiska förbindelserna mellan våra båda länder.



Isläggar från lager daterat till
omkring 960 - tal. Foto: Arwo Pajusi.

Det är svårt att få med allt: grävledarna som visade oss runt i Staraja Ladoga på kvällarna, de ryska barnen som varje dag kom till borgen och pratade med oss, den vänliga damen som lagade vår mat på skolan där vi bodde, de två dagarna i St Petersburg (en i början och en i slutet) där vi bland annat fick en guidad tur bland rustningarna på Eremitaget.

Vi vill dock passa på att skicka ett varmt tack till professor Kirpichnikovs hjälpprofessor Oleg Bogoslawski, för hans omtänksamhet och pedagogiska talang. Sammantaget blev veckorna i Ryssland en fantastiskupplevelse för oss fyra svenskar. Det stärkte vårt intresse både för rysk arkeologi ochför det ryska samhället i stort


Startsida

Institutet för Forntida Teknik 2002-11-08