Tomas Johansson

Mat för stenåldersjägare

 

stenkoc.gif (5687 bytes)

Beräkningar

 

Var stenåldersjägarens liv på tajgan en paradisisk tillvaro? Slutsatsen ligger nära till hands om man tittar i arkeologisk litteratur från de senaste decennierna.

Studier av människor som in i 1900-talet har levt under stenåldersliknande förhållanden visar på korta arbetsdagar, särskilt för männen. Man kan se uppgifter om arbetstid på 2 - 4 timmar om dagen.

Ett känt exempel finns från Paupa Nya Guinea där männens huvudsakliga arbetsinsats i en stam var att röja ett potatisland vart tredje år. I mellantiden ägnade de sig åt att planera krig mot grannstammarna eller diskutera och kommentera sina insatser i det senaste kriget.

Tajgan

Tajgan, det väldiga nordliga barrskogsbältet, har alltid varit glesbygd. Det finns en rent näringsfysiologisk förklaring till detta, nämligen bristen på fett och kolhydrater, däremot finns där protein i viltkött mer än väl. Problemet är att viltkött är energifattigt. Man behöver äta ett par kilo ren- eller älgkött om dagen (om det inte råkar vara höstfeta djur) för att få tillräckligt med energi.

I praktiken innebär det problem för en modern människa. Jag har själv under vistelser bland renskötare i Sibirien delat deras diet på nästan enbart renkött och det innebär ätande och åter ätande. Där finns också älg men köttet anses smaklöst och tråkigt och man tröttnar fort på det.

Försök vid Bäckedals folkhögskola där vi lät elever försöka äta upp en älg under 14 dagar blev ingen framgång. Två av de tre försökspersonerna gav upp, den tredje höll ut men var inte i någon vidare form efter försöket. Att äta kokt viltkött måste vara en nära nog oslagbar bantningsmetod. Se vidare tidskriften FORNTIDA TEKNIK 2/89 - 1/90.

Kalkyl

Kalkylen nedan visar på den mängd mat som en stenåldersgrupp på 20 personer behövde årligen. Från norrländska fynd vet vi att älg, bäver och fisk var vanliga på matsedeln, men fynd av renben är ovanliga - renen hade sannolikt inte hunnit vandra in i några större mängder förrän under det första årtusendet före Kristus.

Jämför gärna siffrorna med rubriken "Härjulfs mat", som speglar resursutnyttjandet på en vikingagård i Härjedalen. Härjulfts familj fick arbeta hårdare eftersom de också var jordbrukare, men hade kanske säkrare tillvaro. Stenålderjägarnas ekonomi var mer kasinobetonad. Gick jakten och fisket bra kunde de vila och ta det lugnt. Misslyckades jakten återstod att dra vidare till nya marker, där det förhoppningsvis fanns mer vilt. Härjulf var som deltidsjordburkare bunden till sin gård.

Stenåldersjägarna levde nog farligare, marginalerna var mindre och jakten och fisket var beroende av faktorer som de inte kunde påverka. Härjulf hade åtminstone teoretiskt bättre möjligheter att påverka sitt öde genom hårt och disciplinerat arbete.

Men det säger ingenting om vilka som var lyckligare! Tajgan har alltid erbjudit hårda villkor för människor att leva i ända tills potatisen kom, ja, kanske fram till 1900-talet.

 Vedanskaffning

Vedanskaffningen är en intressant punkt. De sibiriska evenkerna behöver idag 1 - 2 timmar om dagen per familj för att hugga och transportera veden till boplatsen. De bor i tältkåta och har en liten vedbesparande kamin. Tillgången på ved är en faktor som styr deras flyttningar.

Under stenåldern i Norrlands inland var stenyxor ovanliga, de förekommer sällan i fynden. Däremot fanns yxor av älghorn, som fungerar bättre än vad man i förstone kan tro. Ändå var nog bävern jägarnas bästa vän. Bävern fällde träd och kapade till ved som bara var att plocka.

Åtskillig tid av alla de miljoner stenåldersdagsverken som gjordes i Norrlands inland har att göra med vedhantering.

Det är komplicerade sammnhang som leder den moderna arkeologin att skönmåla levnadsförhållandena för våra stenåldersförfäder. Där finns politiska undertoner, viljan att anpassa sig till tillfälliga ideologiska strömningar inom arkeologin, kanske PR-sinne (vem vill ge pengar och uppmärksamhet till beskrivande av elände?), brist på erfarenheter bland moderna arkeologer (för 100 år sedan såg arkeologerna själva elände och umbäranden i sin samtid), kanske ett inbyggt och nedärvt behov hos människan att ha ett paradis någonstans, och när de religiösa paradisen förbleknar så ersätts de med arkeologiska paradis.

Näringstabeller

Det behövs bara näringstabeller och grundläggande kännedom om tajgans flora och fanua för att matematiskt kalkylera fram svårigheterna. Alla som tror att man kan överleva genom att äta vilda växter på tajgan får möjligen en tankeställare. Vad man behöver är ett köttberg och fältropet är troligen att döda allt man kan döda och äta. Troligen var stenåldersjägarna mer benägna - eller tvungna - att skövla och härja än vad Härjulf var.

Skriv gärna in ingångsvärdena i en dators kalkylprogram och försök försörja gruppen Hedenhös med egna värden.

I kalkylen har jag angivit vitfisk. Med det menas gädda, abborre, mört, brax, sik, etc. En stor del av exemplets ekonomi bygger på laxfiske. Inte alla hade tillgång till detta, och de måste andra värden korrigeras uppåt. Noterna att laxen är fet i jämförelse med andra fiskar.


Startsida

Institutet för Forntida Teknik/mars 98