I Luistari finns rika gravar och fynd från bl.a. vikingatiden som vittnar om välstånd, handel och kontakter i alla riktningar. Mest berömd är kanske den välbevarade kvinnodräkten från grav 56 som rekonstruerats och kopierats av många.

Det finns flera anledningar till att sätta Eura på Europakartan över vikingatida handelsplatser och centra, man vågar jämföra platsen med svenska Birka i betydelse. Finland har av tradition ställts år sidan sedan bilden av vikingatiden formades under 1800-talet. Kanske för att skandinavisterna i grannländerna hade nog med sitt under deras "vikingatid" under mitten på 1800-talet och att finländarna hade sin nationellt präglade "Kalevalatid" då, samtidigt som ryssarna hade sin pan-slavistiska rörelse.

En av konsekvenserna är att skandinaviska vikingar på väg österut - i praktiskt taget alla skildringar - åker raka vägen förbi Finland och in i Neva och tycks stanna till först i ryska Staraja Ladoga. Man bunkar inte ens färskvatten, stjäl eller köper mat eller rövar dyrbarheter eller fångar finska blondiner för att sälja dyrt till kejsarens harem i Miklagård.

Men nu ändras bilden. Luistari-fynden och Pirkko-Liisas arbete har haft stor betydelse, men också det nutida politiska samarbetsklimatet och globaliseringen. ("Vikingarna uppfann EU!" - hör man nu ibland). En symbolisk tillfällighet var att några dagar innan Eura-seminariet öppnades en stor och prestigefylld vikingautställning i Washington påminnande om Leif Erikssons "upptäckt" av Amerika för 1000 år sedan. Då var Finland representerat av president Halonen och företrädare för Museiverket talade om Finlands plats i vikingagemenskapen. Finland är med!

På seminariet presenterades det stora EU-projekt som pågått i Eura för att sätta fokus på kommunens rika förhistoria och levandegöra vikingatiden. Man har en fin utställning med orginalfynd i sitt informationscentrum kallat "Skrattande Draken". Här finns också en utställning vid Luistari-gravfältet. Informationsmaterial av olika slag, inklusive CD-ROM, har producerats.

20 km utanför Eura i Mansikki har man börjat rekonstruktionen av en vikingatida gård med att bygga ett hus. Originalfynd från trakten visar att timringsteknik användes i slutet på vikingatiden. Boningshuset värms av en ugn. Under flera år har man tagit emot skolklasser och bedrivit levande förmedling.

Förutom presentationen av projektet (Taina Pietikänen), fick vi också en genomgång av den rika förhistorien i kommunen (Marianne Schauman-Lönnqvist), en presentation av kulturturism i SV Finland (Sari Mäntylä), några synpunkter på levandegörande av historia av Museiverket (Jukka Moisanen) och en titt i kristallkulan med ett tioårsperspektiv (Tomas Johansson).

Svenska vikingar från Storholmen, Gunnes gård och Foteviken berättade om sina verksamheter på seminariet.

Vi lyckades också göra en sammanställning av pågående projekt i Finland med levande historia. Det rör sig om 13-14 stycken, de flesta har startat de senaste åren. Estländarna kunde också berätta om ett nytt projekt. Utbildningsfrågor diskuterades också.

Söndagen 30/4 var det Öppet hus för besökare på vikingaanläggningen i Mansikki. Ett femtiotal vikingar från när och fjärran framträdde och visade olika delar av dåtida liv och teknik för femhundra besökare från trakten. Vädergudarna var med oss.

Alla återvände nöjda och glada (de flesta svenskarna med Vikingline som sponsrade resan) och ser fram mot nästa svensk-finska vikingamöte.

Stort tack till arrangörerna!

Tomas Johansson

Fin presentation av fornfinska dräkter på engelska och svenska:
Lethosalo-Hilander, Pirkko-Liisa. 1984. Ancient Finnish Costumes.
Vammala. ISBN 951-99605-4-6