Silverlödning
under yngre järnålder
och äldre medeltid.

Lödning med blåsrör,
(från Diderot´s encyclopedia 1756:5).
 

Projektarbete MNT, februari 2002.

Av Johan Davidsson & Rikard Zetterquist

Tack till:
Anders Söderberg, Andreas Solberg, Lars G Holmblad, K-G Lindblad, Mats Lönnberg, Monica Sundkvist, Rosa Taikon, Sonia Quanzi, Wladyslaw Duczko.

Fig. 2. Experiment enligt Larson

Citat: 

Lingonsyra? Nej borax menar du!
Filitall (=Filigran).
Cylinder stavas med "Z".

  Johan Davidsson E-post. sqalman@hotmail.com
Rikard Zetterquist E-post. fornteknik@yahoo.com

Register

1.0          Inledning.
1.1          Syfte.
1.2          Frågeställning.
1.3          Historik.
1.4          Metod och Mål.

2.0          Utförande.
2.1          Tillverkning av redskap.
2.2          Löd fat.
2.3          Talg-oljelampor.
2.3.         1 Test av lampor och bränsle.
2.4          Blåsrör.
2.4.1       Glasrör.
2.4.2       Blåsrör med bronskon.
2.4.3       Recept på kådlim.
2.4.4       Mässingblåsrör.

2.5          Filigranvev.
2.6          Dropplåda.
2.7          Metalliska lod.
2.8          Kemiska lod.
2.8.1       Kopparsalter.
2.8.2       Halvädelstenar.
2.9          Lim.
2.9.1       Trälim.
2.9.2       Äggvita.
2.9.3       Hudlim.
2.9.4       Kaseinlim.

2.10        Flussmedel.
2.10.1     Borax.
2.10.2     Alun, Pottaska & Soda.
2.10.3     Grankåda.
2.10.4     Kådsalva.
2.10.5     Salmiak.
2.10.6     Vinsten.
2.11        Betbad.
2.11.1     Sura bär.
2.11.2     Vinäger.
2.11.3     Urin.
2.11.3     Alun.

2.12.       Rengöring.
2.12.1     Tensider.
2.12.2     Slippapper.
2.12.3     Kolpulver.
2.13        Löd experiment.
2.13.1     Våra löd experiment.
2.13.2     Lödteknik med blåsrör.
2.13.3     Lödteknik med glödande kol.
2.14        Polering.
2.2.15     Filigran.
2.15.1.    Filigran experiment.
2.15.2.    Filigran experiment.
2.15.3.    Filigran experiment.
2.16.       Granulering.
2.16.1.    Dropplåda.
2.16.2.    I vatten.
2.16.3.    Lödfat.
2.16.4.    Kolgrop.
2.17.       Rekonstruktion.

3.            Sammanfattning.

4.            Källförteckning.

1.0 Inledning

1.1 Syfte

Att experimentera med historik lödteknik. För att kunna utföra metoden på historiska marknader och evenemang eller för kursverksamhet.

1.2 Frågeställning

Hur fungerar den historiska lödtekniken, hur gick man tillväga? Vad för lod användes ( 2.7 )? Vad för flussmedel (Antioxidationsmedel) ( 2.10 ),?  Vad för betbad ( 2.11 ),? Vilka redskap användes och hur var dom konstruerade ( 2.2-6 )? Hur tillverkades granalier (För granulering)( 2.16 )?

1.3 Historik

Lödningen med levande eld/låga som metod, (utifrån den litteratur vi har hittat) har används av allt från Etruskerna[1] igenom historien till mitten av 1900-talet. I dag används gasbrännare för lödning av guld och silver. Vårt intresse område ligger i perioden yngre järnålder (400-1060 e.Kr.) och tidig medeltid (1061-1200).

1.4 Metod och mål

Att med tänkbara lödtekniker experimentera fram en eller flera metoder för att löda silver på historiskt vis. Samt att pröva olika lod och flussmedel.

Vi har graderat och betygsatt alla experiment utifrån följande system.

IG          Icke godkänd; Lödningen har inte fäst ringen på plåten.

G           Godkänd; lödningen är har fungerat.

VG         Väl godkänd; Lödningen har lyckats bra.

MVG     Mycket väl godkänd; Lödningen har blivit väldigt bra.

2.0 Utförande

Vi har sökt efter och anskaffat ett gediget källmaterial kring ämnet. Samt besökt / samtalat med yrkesverksamma guld- silversmeder och historiska hantverkare, även så har vi haft korrespondens med en arkeolog på Uppsala universitet.

2.1 Tillverkning av redskap

Utifrån källmaterialet och tidigare museum besök så har vi tillverkat ett antal redskap. Vi har även experimenterat lite med egna idéer.

2.2 Löd fat

Vi tummade ett litet runt fat i stengods som var runt och hade en välvd botten så att den kunde snurras enkelt under lödning, ca. 10 centimeter i diameter. (ref. Hulthén 1995.11 & 22). Vi gjorde även en oval platta (10 X 15 centimeter) som ovanstående löd fat kunde ställas på.

Fig. 3. Lödfat ur Hulthén(1995. 22).

2.3 Talg- Oljelampor

Vi tillverkade även ett par olika tran- oljelampor, efter vikingatida förlagor (Hulthén Birgitta 1994.45). Även en oljelampa model "Alladin-lampa".

Vi använde även en täljstenslampa från skolan.

Fig. 4. Vikingatid tranlampa. (Teckning. Zetterquist).

2.3.1 Test av lampor och bränsle

Större delen av dessa experiment har vi haft stöd av ett tidigare projekt på MNT om bränsle (Mellring m.fl.  1984).

Tran lampa med ister som bränsle.

Ister sotar.

Täljstenslampa med rapsolja som bränsle.

Sotar mindre än talg.

Bivax ljus

Modern rödspritlampa.

2.4 Blåsrör

2.4.1 Glasrör

Utifrån ett tidigare MNT projekt om Filigran (Wassberg m.fl.  1997 ) så gjorde vi först två blåsrör i glas. Vi värme röret med en gasollåga tills röret blev glödgad då drog vi ut röret tills det går av(alt tills det har fått önskad diameter på munstycket, låt röret svalna och sedan bryt av det), så att det blev avsmalnat och spetsigt. Sedan så värmde vi röret och bockade ca. 45⁰ det några cm. från mynningen. Blir det någon vass kant på röret, så kan det jämnas till genom att värma upp det igen med gasollågan.

Första röret fick en håldiameter på ca. 0.2 mm, och det andra 0,4 mm.

2.4.2 Blåsrör med bronskon

Inspirationen till dessa blåsrör kom först från ett museum besök för ett antal år sedan, på vikinga utställningen i Tumba 1996. Sedan fick vi belägg för principen i "Ceramics and clays at Ancient Högom" (Hulthén 1995.21-22). Vi gjorde några olika modeller.

·        Trärör ca. 10 cm.

·        Trärör ca. 15cm.

·        Rör av kyckling lårben ca. 7 cm.

·        Rör av kyckling lårben, med en slang av skinn på ca. 50 cm.

Vi sparade benen från en skolmåltid med kycklingklubbor. Kokade dessa och rensade dom, sågade av knotorna och skrapade rent inuti.

Trärören tillverkades av 10mm blompinne som bortrades upp med en lång 3mm borr.

Samtliga rör har en brons kon som munstycke monterad i ena änden.

Dessa var i några fall svåra att löda samman och få täta utan att hålet löddes igen. vi fick borra upp ett par stycken koner.

Denna fästes med sentråd och kådlim

Fig. 5. Detaljer på plåtkon till blåsrör. (Teckning. Zetterquist).

Vi limmade en liten remsa skinn på rörens ände som skall vara mot munnen, för att bita i.

Röret med slang är en egen idé, slangen tillverkade ca. 50 cm lång av ett tunt nötskinn, det var för osmidigt.

Vi hade även en idé om att göra en model liknande en säckpipa, som kunde blåsas upp för att ge ett jämt luftflöde. Denna genomfördes inte p.g.a. tidsbrist.

Fig. 6. Blåsrör av trä med bronskon. (Teckning. Zetterquist).

2.4.3 Recept på kådlim

Vi använde hård tallkåda (det går även att köpa "Tallharts" på Apoteket) och Njurtalg från älg (det fungerar även med fleromättatt fett dvs att dom är hårda i rumstemperatur t.ex. smör, ister eller bivax).

Värm upp i ett kärl, tills kåda och fett blandat sig till en siraps liknande smet. Gör "knäcktest".

Häll några droppar kådsmet i ett glas med kallt vatten. Kan smeten lätt och kladdfritt formas till en kula är limmet färdig.
Är smeten för lös så tillsätt mera kåda och gör om vattenprovet.

2.4.4 Mässingblåsrör

Vi lånade ett gammalt blåsrör från den lokala guldsmidesverkstaden.

Detta har använts av Svegs guldsmed, någon gång så sent som 1980-talet.

Utifrån en del bilder, så tror vi att liknande har används sedan medeltiden.

2.5 Filigranvev

Konstruktionen är en egen modell, av en medeltid ringvevsapparat för tillverkning av ringar till ringbrynjor.

Den är smidd i järn. vevkonstruktionen är nitad på ett smitt hak för att kunna slås fast i ett underlag typ en trästubbe.

Fig. 7. Filigran vev. (Teckning. Zetterquist).

Konstruktionen tillåter tvinning av filigran tråd samt att slå ringar kring vevens arm.

2.6 Dropplåda

Denna konstruktion har vi hämtat inspiration till från "Metallteknik under Vikingatid och Medeltid" (Oldeberg 1966.Fig. 631).

Fig. 8. Rekonstruktion efter Lewis. (Oldeberg 1966.fig 631).

Vi gjorde en förenklad modell eftersom det inte gick att urskilja vinklar och mått. Den tillverkades så att vi kunde ändra vinklar och avstånd på dropplattan.

Fig. 9. Egentillverkad dropplåda. (Foto Davidsson).

2.7 Metalliska lod

Vårt syfte var att tillverka två olika lod. Ett vekt som lägre smältpunkt än det hårda lodet, vilket ger fördelen att kunna löda i flera moment. Metalliska lod fördels till paljor[2] eller filas till pulver innan lödning för att kunna fördela lodet så att det skall kunna smälta ut på underlaget bra

Det hårda lodet hittade vi i "On diverse arts" (Theophilus 1100-talet Kapitel. 31), proportionerna till det är 2/3 silver (Ag) och 1/3 koppar (Cu). Detta bekräftades i "Metallteknik under Vikingatid och Medeltid"(Oldeberg 1966. 67). Där hittade vi även en legering[3] till det veka lodet med samma proportioner, där kopparen bytes ut mot tenn.

Vi vägde ingredienserna noggrant, för att sedan smälta dessa med skolans bronsgjutnings ässja[4]/bälgar. Vi använde keramiska deglar[5] till legeringen.

Fig.10. Vägning av silver till lod. (Foto Zetterquist).

Vid första smältningen sprack degeln efter ca. en ½ timme, så vi fick börja om med en ny, efter att vi lyckats med att rädda silver och koppar. Efter ca. 1 timme och 10 min. så gjöt vi det första lodet. Vi gjöt i en gjut form vi lånat från Svegs guldsmedja. Det veka lodet tog ungefär lika lång tid.

Fig. 11. Smältning av legering. (Foto Davidsson).

Fig. 12. Gjutning av lod. (Foto Davidsson).

För att kunna tillverka paljor (små bitar till lödning), så valsade vi lodstavarna platta. Det hård lodet gick att valsa ner till 0,3 mm, krävdes att vi avspänningsglödgade[6] mellan vallsningarna. Det veka lodet började spricka sönder bara efter ett par vallsningar. det gick inte att vallsa till tunnare än 1,5-2 mm. därefter fick vi krossa lodet till paljor.

2.8 Kemiska lod

Utifrån Birka V (Duczko 1985.26) och "Ett vikingatida filigransmycke kommer till" (Duczko 1982.63) så började vi söka efter information om kemiska lod. Det vi har kommit fram till är att olika koppar salter och kopparhaltiga halvädelstenar som blandats med ett organisk lim användes.

Kemiska lod används flitigt under nordisk vikingatid till att löda filigran och granulerings arbeten i silver.

Den stora fördelen med det kemiska lodet är att man kan löda flera gånger utan att riskera att tidigare lödning  släpper, vilket kan ske med ett metalliskt lod.

Det organiska limmet skapar en reducerad miljö, vilket gör att man behöver flussmedel.

Lödning med dessa lod kräver glödande kol, som bidrar till den reducerande[7] miljön.

Vi har fått dom flesta kopparsalterna från skolans kemilabb. Och köpt halvädelstenarna från Kristallrummet i Stockholm.

2.8.1 Kopparsalter

Hos Theophilus (kapitel. 51), berättas det om ett kemiskt lod bestående av; Koppar klorid och koppar hydroxid. Andra kopparsalter som nämns i historiska källor är; Koppar (II) oxid, kopparsulfat(Blå vitriol), kopparnitrat och kopparacetat.

Vi blandade olika kopparsalter med organiska lim som kaseinlim och trälim. Vi har även hittat information om andra lim sorter såsom fisklim och gummi arabicum, vilka vi inte hade möjlighet att inskaffa.

Kopparsalterna blandades med Trälim eller kaseinlim

2.8.2 Halvädelstenar

Kopparhaltiga halvädelstenar har används vid lödning av Etruskerna, Egyptierna och redan dom gamla Grekerna.

Det finns en Irländsk kalk (Ardagh) från 700-talet, som bekräftar att Chrysokolla (grekiska  för "guld lim") användes som lod. (Duczko 1985.27).

Dessa krossades och maldes till ett fint pulver som sedan blandades med ett organiskt lim.

Vi krossade först stenarna med mekaniskt våld, med hjälp av ett skruvstycke. Sedan malde vi ämnet med en mortel. Stenpulvret blandades med kaseinlim

Fig. 13. Johan maler Chrysokolla. (Foto. Zetterquist).

2.9 Lim

Dom organiska lim sorter vi har läst oss till är; Fisklim (gjort på Aborrskin), Gummi arabicum eller Gummi tragnat, inga av dessa var möjliga för oss att skaffa eller tillverka under projekt tiden. Så vi har provat med andra sorter; Casco trälim, äggvita, hudlim, kaseinlim. Vi funderade på benlim, vilket krävde alldeles för lång tillverknings tid för att hinnas med.

2.9.1 Trälim

Vi använde Cascos trälim för inom husbruk i ett av experimenten och det fungerade utifrån vad vi trodde om limmet.

2.9.2 Äggvita

Vi gjorde ett experiment med äggvita som bindmedel vilket inte fungerade. Troligtvis p.g.a.  att ägget inte skapade en reducerad miljö. Vår tanke med äggvita var baserad på äggtempera, där ägget används som bindemedel.

2.9.3 Hudlim

Vi fick en bit torkad hudlim från skolan. Efter tre dagar i lite vatten så hade den fortfarande inte löst upp sig så mycket att vi kunde använda det. Så vi strök hudlimmet från vårt experiment.

2.9.4 Kaseinlim

Denna beskrivning har vi hittat på Internet, först Nylund 1999, sedan Andersson & Mörtzell som denna text är tagen från.

Tid för förberedelser

10 minuter

Tid för genomförandet

20 minuter

Introduktion

Experimentet går ut på att göra lim av proteinet kasein som finns i mjölk.

Avfallet som blir är helt ofarligt och går att hälla ut i slasken.

Materiel

• Skummjölk (lättmjölk går också bra att använda)
• Vinäger (CH₃COOH)
• Bikarbonat (NaHCO₃)
• Vatten
• Bägare 250 ml (som är värmetålig)
• Värmekälla
• Filtrerpapper
• Tratt
• Graderat mätglas 125 ml

Något att röra om med

Utförande
 Häll 125 ml skummjölk eller lättmjölk i en bägare.

1.      Tillsätt 25 ml vinäger (ättiksyra, CH₃COOH).

2.      Värm försiktigt upp blandningen du har, under konstant omrörning, tills små klumpar bildas. Ta bort bägaren från värmen och fortsätt att röra om tills inga fler klumpar bildas.

3.      Låt klumparna (ostmassa) sjunka och filtrera därefter bort vätskan (vassla) i bägaren med hjälp av filtrerpapper och en tratt. Ta bort ytterligare mer vätska genom att försiktigt pressa ihop klumparna med filtrerpapper.

4.      Lägg tillbaka den fasta massan i en tom bägare och tillsätt 30 ml vatten. Därefter rörs blandningen om. (Detta kan vara svårt att göra.)

5.      Tillsätt 1/2 tsk bikarbonat och rör om. Titta efter om gasbubblor bildas. Om det skulle vara så tillsätts mera bikarbonat tills inga fler bubblor bildas.

6.      Substansen som nu finns i bägaren är lim.

2.10 Flussmedel

Flussmedlets funktion är att motverka oxidation, så att lodet kan flyta ut på underlaget som man löder på, samt att sänka lodets smältpunkt ytterligare.

Vi försökte få en mättad lösning på dom flesta av våra kemi experiment.

Vi applicerade flussmedlet med kråkfjädrar som penslar.

2.10.1 Borax

Borax (Natriumperborat) finns det belägg för som flussmedel från tidig medeltid.

Vi blandade borax med vatten för att lättare kunna applicera flussmedlet. Vi använde också  borax pulvret enskilt.

2.10.2 Alun, Pottaska & Soda

Enligt Duczko (1982.64)  så är alun, pottaska & soda  det äldsta flussmedel som finns omskrivet.

Vid blandningen så utvecklades kraftig värme, av den kemiska reaktionen. Konsistensen blir en smet som efter torkning går att sönderdela till ett pulver.

2.10.3 Grankåda

Vi blev tipsade om kåda som fluss utav Anders Söderberg, p.g.a. att den är rik på kaliumsalter.

Vanlig hård kåda som vi krossade till ett pulver. Som stöddes på underlaget för lödningen, och sedan värmdes upp tills den smälte och därefter placerades föremålet som skulle löds dit.

Kådan förångas vid för hög värme. dvs den fungerade med det veka lodet inte med det hårda.

2.10.4 Kådsalva

Smält bivax i ett kärl, smält kåda och oljan i ett annat kärl. häll kådoljan genom en silduk till kärlet med bivax. Rör om tills blandningen stelnat. portionera ut i förvaringskärl, typ fotoburkar.

Salvan används universalmedel som sårsalva, mot infektioner, stickor, insektsbet etc.

2.10.5 Salmiak

Salmiak nämns utav Oldeberg (1966.68). Vi använd salmiak både som pulver och som lösning (se borax för proportioner).

2.10.6 Vinsten

Detta flussmedel omtalat utav både Oldeberg (1966.68) och Theophilus (Bok 3 kapitel 31)

Theophilus nämner att vinstenen skall vara bränd.

Vinstenen  blandas med koksalt (Natriumklorid) och vatten.

Vi fick tag på vinstenen hos Stockholms æter & essens fabrik

2.11 Betbad

Betbad som används av guld och silversmeder idag är vanligtvis Svavelsyra. Dess syfte är att ta bort oxider[8]/ beläggningar av fluss rester, lod och sot från lågan, som blivit under lödningen.

Dom historiska betbad vi har hittat är;  Saften från sura bär t.ex. lingon eller rabarber (Duczko 1982.65), Alun, vinäger, saltlake och urin (Duczko 1985.26) är exempel på betbad. Vi provade även en mättad lösning utifrån recept i ett tidigare MNT projekt (Wassberg / Eriksson 1997.6)

Nedan följer våra försök med betbad.

2.11.1 Sura bär

Vi använde lingen till detta betbad och vi rårörde dom, efter tips från Mats Lönnberg.

Dom lödda silver föremålen fick ligga i betbadet över natten, vilket inte räckte. Vi lät dom ligga ytterligare tid och efter ca. 30 timmar uppvisade föremålen en vitkokad yta.

Genom att råröra lingonen så blir syrahalten högre, skalen ger en ordentlig bitterhet gentemot sötman i det man äter till. Detta betbad kan sparas i rengjorda burkar i över en månad och den kan också med fördel frysas i plastpåsar. Platta till ordentligt så tinar betbadet fortare.

Så här gör Du
Häll de rensade lingonen i en bunke. Strö sockret över och rör ner det några varv med träslev. Låt vila ett par timmar. Rör sedan resolut, men ömsint lingonen till önskad konsistens. Det kan ta sina modiga minuter.

2.11.2 Vinäger

Vi använde vanlig vitvinsvinäger, som vi rekvirerade från skolans kök. Den bör vara så stark som möjligt.

Efter 10-12 timmar uppvisade föremålen en vitkokad yta.

2.11.3 Urin

Vi använde vanligt morgonurin i en glasburk. Efter 10-12 timmar uppvisade föremålen en vitkokad yta.

2.11.3 Alun

Utifrån ett tidigare MNT projekt 1997 som misslyckats så provade vi blandningen av Alun, Bakpulver och vatten. Vi ökade proportionerna till en väl mättad lösning.

Detta betbad var det mest framgångsrika, redan efter en knapp halv timme uppvisade föremålen en vitkokad yta.

2.12. Rengöring

Ett villkor för att en lödning skall bli lyckad är att ytorna är absolut rena och fria från oxider, fett eller andra främmande kroppar (Oldeberg 1966.67).

2.12.1 Tensider

Vi använde vanlig hand såpa och vatten till rengöring.

2.12.2 Slippapper

Vi provade våtslip papper med 600 korn. Denna metod ger en något repig yta

2.12.3 Kolpulver

Med en fuktad linne duk doppad i kolpulver gnuggade vi silverplåten för rengöra den. Liksom slippappret ger också denna metod en något repig yta.

2.13 Lödexperiment

Fig. 14. Tillverkning av filigranringar. (Foto. Davidsson).

För att göra lödexperimenten enhetliga så var underlaget en silverplåt (10 X 20 X 1mm), och föremålet för lödningen var en tvinnad filigran ring (0,5 mm diameter tråd, ringen var 8 mm i diameter). Varje silver platta märktes med en kod bokstav för lod och siffra för flussmedel.

Fig. 15 Lödningsexperiment. (Foto. Zetterquist).

Vi genomförde lödningarna med en gasolbrännare. Och dom experiment som krävde en reducerad miljö utfördes i kolgrotta på lödfat.

Fig. 16. Experiment plåt med filigranring och märkning. (Teckning. Zetterquist).

2.13.1 Våra lödexperiment

Metalliskt.

A. Vekt Ag + Sn.

B. Hårt Ag + Cu.

Kemiskt.

C. Kopparoxid + Casco trälim.

D. Kopparsulfat + Kaseinlim.

E. Malakit + Kaseinlim.

F. Azurit + Kaseinlim.

G. Chrysokolla + Kaseinlim.

H. Kopparnitrat + Kaseinlim.

I. Kopparklorid + Kaseinlim.

Flussmedel.

1. Borax

2. Alun + Pottaska + Soda.

3. Kåda.

4. Kådsalva.

5. Salmiak.

6. Utan fluss, i reducerad miljö.

7. Vinsten + Salt.

A1. Smälte ut snabbt efter 12-15 sek.

A2. Smälte ut efter 20-25 sek.

A3. Alun pulver flussmedel utan vatten. 35-40 sek.

A4. Värm försiktigt så att salvan inte förångas.

A5. Smälte ut snabbt efter 10-15 sek.

A7. Fungerade utmärkt!

B1. Stora fluss rester efter lödningen.

B2. Smälte ut efter 30-35 sek.

B3. Flussmedlet förångades och omöjliggjorde lödningen

B4. Flussmedlet förångades och omöjliggjorde lödningen

B5. Lodet har inte flutit ordentligt.

B7. Fungerade utmärkt!

C3. Flussmedlet förångades och ringen fäste inte.

C5. Ringen släppte vid dragtest med pincett.

C6. Efter 40 sek. avbröts lödningen, ringen hade inte fäst.

D1. Ringen släppte efter betbad.

D2. Ringen släppte vid dragtest med pincett.

D3. Ringen släppte efter betbad.

D5. Vi är något på spåret

D6. Ringen släppte och underlaget deformerades.

E1. Ringen fäste inte alls.

E5 Ringen släppte vid dragtest med pincett.

E6. Ringen släppte efter betbad.

F2. Ringen fäste inte alls.

F4. Ringen fäste inte alls.

F6. Ringen släppte efter betbad.

G1. Ringen fäste inte alls.

G2. Ringen fäste inte alls.

H6. Ringen släppte efter betbad.

I6. Ringen släppte vid dragtest med pincett.

2.13.2 Lödteknik med blåsrör

Principen går ut på att tillföra en koncentrerad luftstråle mot en värmekälla, för att rikta och maximera värmen. Denna metod är i bruk även idag med gasbrännare. Där den tända gaslågan kommer ut ur ett rör på lödmunstycket och precis intill finns ett litet luftrör som smeden, genom en slang blåser luft för att kunna löda.

Vi strävade efter att få en så jämnt luftflöde som möjligt, cirkelandning kan vara en fördelaktig metod. Det visade sig att vi inte behövde blåsa särskilt hårt, eftersom ett allt för kraftigt luftflöde kan kyla lågan.

Det visade sig att man bör inte placera blåsrörets munstycke mitt i lågan, för att det kan släcka värmekällan.  Munstycket bör placeras i den blåa delen av lågan. Utifrån olika värmekällor så fick vi prova oss fram till olika vinklar med blåsröret. Värme källan bör ge en  stor, stadig och gärna en klar blå inre låga.

Fig. 17. Oljelampa med blåsrörets placering. (Teckning. Zetterquist).

Fig. 18. Principskiss för blåsteknik. (Teckning. Zetterquist).

Enligt Hultén 1995.22 så provade vi även med att använda ett glödande kol som värmekälla, som vi blåste på för att löda.

Vi använde ett antal olika blåsrör och värmekällor, med varierande resultat.

2.13.3 Lödteknik med glödande kol

Fig. 19. Grotta med glödande kol. (Foto. Davidsson).

I "On diverse arts" (Theophilus Bok 3, kapitel 31) beskrivs hur man kan löda genom att bygga upp en grotta med glödande kol, i vilken vi placerade silver föremålet som skulle lödas.  För att uppnå önskvärd temperatur (tills lodet smälter), görs helt enkelt genom att blåsa in i grottan med munnen, en bälg skulle säkert också fungera bra. Denna metod ger även en reducerad miljö som är önskvärd, särskilt med kemiska lod. Den ger möjligheten att värma upp hela arbetsstycket så att flera lödningar kan göras samtidigt.

Fig. 20. Lödning i kolgrotta. (Foto. Zetterquist).

2.14 Polering

Som sista bearbetning sv silvret så kommer poleringen.

Som vi nämnde under rengöring så kan man använda kolpulver med en fuktad trasa, vi har även hittat att aska från cigarr aska använts, vilket betyder att aska från anda örter eller trä borde fungera.

Man kan lägga silverföremålet i kokande potatisvatten i 5-10 min, torkas därefter med en yllelapp.

Ett annat alternativ är att koka och putsa med vattenavkok från torra vitabönor, salt får inte användas vid kokningen. Och avkoket skall silas noggrant. även här så bör silverföremålet gnidas med en ylletrasa.

En sista polering kan göras med en lite bit fint skinn, då används köttsidan på skinnet.

2.15 Filigran

Ordet filigran kommer från det latinska "filum" som betyder tråd, samt "granum" som betecknar korn.

Filigran innebär att man löder fast olika typer av tråd på ett underlag, t.ex. slät rund tråd, platt tråd, pärltråd eller dubbelt tvinnad tråd.

Vi försökte oss på tvinnad filigran tråd, som vi framställde med hjälp av en egenhändigt tillverkad vev.

Vi gjorde först ett antal olika prov med koppartråd.

Den 1000 mm lång och 0,5mm i diameter.

Fig. 21. Tillverkning av filigran. (Foto. Zetterquist).

2.15.1. Filigran experiment

Den vred vi  åt ett håll tills den gick av, den var inte hårt sträckt utan hölls bara rak under vridningen. Antal varv 225, längd efter vridning 390 mm.

Resultat; tät.

2.15.2. Filigran experiment

Den vred vi  åt ett håll tills den gick av, den var hårt sträckt.

Antal varv 130, längd efter vridning 440 mm.

Resultat; gles.

2.15.3. Filigran experiment

Den vred vi  åt ett håll, medsols, den var inte hårt sträckt utan hölls bara rak under vridningen.

Antal varv 223.

Denna veks på mitten och tvinnades motsols 87 varv.

Längd efter vridning 150 mm.

Resultat; En vackert vriden dubbeltråd med trekantigt tvärsnitt.

Det var så roligt att göra så vi gjorde fler utan att föra anteckningar, prova själva olika antal varv och sträckning.

Sedan tillverkade vi även den tvinnade tråd som vi använde till våra löd experiment (se 2.12) .

2.16. Granulering

Ordet granulering kommer från latinska "granum" som betyder korn.

Med granulering menas att med små korn eller kulor av guld eller silver bygga upp ett ornament på ett motsvarande underlag.

Till motsats till filigran teknik så lämpar sig granulationen bäst för guld arbeten (Oldeberg 1966.183).

Granulering som teknik är förmodligen äldre än filigran tekniken.

Fig. 22. Svepelektronbild på granalier. (Foto. Duczko).

Vi  hade en massa idéer på hur man skulle göra granalier, från olika källor.

2.16.1. Dropplåda

Den här metoden hittade vi i "Metallteknik under Vikingatid och Medeltid" (Oldeberg 1966.183 & Fig. 631) (Se Fig. 8 & 9).

Våran dropplåda hade möjlighet att ändra anslagsplattans vinkel, höjd och kolbäddens vinkel. När vi experimenterade med anslagsplattans vinkel och den understeg 60⁰, så blev silvret en stor blaffa.

Vid högre vinkel så splittrades silver droppen till många oformliga silver kulor.

När silvret landade i kolbädden, så antändes kolet av värmen.

I försöket så smältes änden av en 2 mm silvertråd, tills den släppte.

2.16.2. I vatten.

Denna metod blev tipsade om utav Rosa Taikon, och MNT projekt av Wassberg & Eriksson 1997.

Vi provade med linfnas & bomull i glasburk med vatten  och bara med vatten.

I försöket så smältes änden av en 2 mm silvertråd, tills den släppte.

2.16.3. Lödfat.

Vi placerade silverbitar på en keramik platta och brände med gasol.

2.16.4. Kolgrop.

Även denna metod blev vi rekommenderade av Rosa Taikon.

I ett kol stycke gröptes en liten grop ur, där i placerades ett litet avklipp silvertråd. Där efter värmdes silverstycket upp med blåsrörsteknik tills den uppnått smältpunkt. Då den genast antog en sfärisk form

Metoden var inte särskilt tidskrävande att göra en granalie.

Märk väl att både filigrantrådar och granalier går att köpa hos Sargenta!

2.17. Rekonstruktion.

Vår första tanke med att rekonstruera ett vikingatida[9] smycke, var Vivalla hänget, med anknytning till Härjedalen som vi såg på Fjäll museet i Funäsdalen.

Vi övergav denna tanke p.g.a.  smyckets komplexitet, och vi valde ett smycke vi hittade i Birka V (Duczko 1985). Ett hängsmycke från Gnezdovo, Ryssland.

Vi anpassade bilden på smycket till verklig storlek och limmade upp den på silverplåten och därefter sågade vi ut konturen av smycket. Med skjutmått så mätte vi trådarnas dimensioner. Dessa klipptes upp och formades till angiven form. Materialet rengjordes med fuktad linnetrasa och kolpulver. Därefter fixerades filigran trådarna med tunn järntråd. och nu genomfördes lödningen.

Rikard användes båda metalliska loden för en sammansatt lödning. Smyckets hänga (På baksidan) löddes med det hårda lodet, och filigran trådarna med det veka lodet. I två steg. Som flussmedel används Vinsten/koksalt/vatten. Det hela genomfördes med blåsrörsteknik.

Johan lödde endast med det veka lodet och använde salmiak som flussmedel. försöket utfördes med kogrotta.

Fig. 23. Gnezdovo smycket.

Fig. 24. Projektsmycket.

3. Sammanfattning

För oss så har detta projekt skapat fler frågor än svar, vilket bara är spännande. Vi kommer att fortsätta experimentera med kemiska lod. Efter korrespondens med Wladyslaw Duczko så har vi fått tipset att lägga koppar bitar i stark ättikssyra, i minst 6 veckor, tills den är riktigt blå till färgen. Denna lösning blandas med gummi arabicum (organiskt lim). Detta skall fungera enligt honom. Så vi ser naturligtvis fram emot nästa MNT projekts resultat av fördjupning i silver smidets ädla konst.

4. Källförteckning

Andersson Kent 1995 "Romartida guldsmide i norden III"

Duczko Wladyslaw 1982 "Ett vikingatida filigransmycke kommer till" Fjölnir häfte-3 årgång-1. (Medlemstidning för arkeologiska föreningen Fjölnir, Uppsala).

Duczko Wladyslaw 1985 "Birka V, The filigree and granulation work of the Viking period" Kungl. Vitterhets historie och antikvitets akademien.

Hulthén Birgitta 1995 "Ceramics and clays at Ancient Högom" Antikvariskt arkiv 77. Kungl.Vitterhets historie och antikvitets akademien.

Hulthén Birgitta 1994 "Keramik - Kompendium i arkeologi".

Kvarnström Gunilla "Örtrecept" Kurs material MNT 2001 (Östanäs Örtterapi tel. 0553-30027)

Mellring Jan, Ekstam Elisabeth, Svedin Anne, Jonny Olsson "Belysning - Lampor, vekar, Bränslen", MNT projekt 1984.

Nylund Mattias 1999 "Direkt från naturen - hur man förr i tiden tillverkade kol, tjära och lim". Examensarbete Linköpings universitet, Slöjdlärarprogrammet.

Nyström Urban, Wilén Annika, Bladh Mikael 19XX "Forntida (svets) blåslampa"

Oldeberg Andreas 1966 "Metallteknik under Vikingatid och Medeltid" Viktor Petterssons bokindustri Stockholm.

Theophilus 1100-talet "On diverse arts/The various arts" Dover publications, inc

Wassberg Tobias & Eriksson Annika 1997 "Granulering och filigran" MNT projekt.

Alf Gustavsson 1999 "Handbok i silversmide"

http.//user.tninet.se/~aes747f/handbok.htm

Andersson Maria, Mörtzell Sofia "Göra lim av kasein"

http.//school.chem.umu.se/ Experiment/showExp.php3?expId=68