Inledning
När
vi började leta information om låssmide på bibliotek och på Internet
fann vi ganska snart att det var svårt att få tag på relevant fakta
om just låssmide. Det finns många olika modeller på lås, vi var intresserade
av vikingatida lås, då vi ville smida ett lås passande till skolans
vikingahus.
I
denna rapport presenterar vi hur vi gått till väga när vi smitt tre
olika typer av lås.
Syfte
Syftet
var att få till ett fungerande vikingatida hänglås som alternativt
kan användas till vikingahuset vid Bäckedals folkhögskola samt få
en inblick i hur den tidens lås fungerar. Ett högre mål var att efter
vikingalåset var färdigt tillverka var sitt hänglås av olika modeller
och förhoppnings utveckla idén lite.
Metod
Vid
startade med att begränsa oss till området vikingatida hänglås.
Vi
har bearbetat material från ett antal böcker och använt oss av Internet
för att finna fakta kring ämnet. Det har dock visat sig att det är
svårt att finna information om vikingatida hänglås.
Den
insamlade informationen har vi tolkat och bearbetat till ett slutresultat
dvs. ett färdigt hänglås.
Vi
har valt att använda oss utav moderna arbetsmetoder och hjälpmedel,
dels p.g.a. av tidsbegränsning, dels eftersom målet inte var arbetsmetoden
utan resultatet. Dessutom hade vikingatidens yrkesverksamma smeder
en halv livstids mer erfarenhet bakom sig än vad vi har. Därför såg
vi de moderna hjälpmedlen som en form av handikapp för oss.
Vikingatida lås från York
Låset
som vi har byggt består av ett slutet låshus - en plåtburk du inte
kan öppna. I ena änden av huset finns två hål i vilka en bygel förs
ner. Bygeln är en böjd järnstång med en fjädrande ”pil” i ena änden.
Denna pil låser fast bygeln så att den inte går att dra ut igen. En
klack ovanför pilen håller bygeln på plats när den sitter i låset.
För att få ut bygeln igen måste man pressa in vingarna på pilen. Till
detta har vi en plåtskena med ett filat hål lagom stort för bygelns
pil – en nyckel. Nyckeln förs om pilen inne i låset och när man pressar
nyckeln uppåt pressas vingarna in och konstruktionen blir tillräckligt
smal för att kunna dras tillbaka ut igenom hålet.
Funktionsskiss.
Förberedelser
Det
första vi skulle göra var att enas om vilken modell av lås vi ville
göra. Vi enades om en vikingatida modell som hittades vid Coppergate
site i York, England i början av 1980-talet. Denna modell valde vi
av tre anledningar:
1.
Den är vikingatida och passar således till skolans vikingahus.
2.
Den är, enligt oss, estetiskt tilltalande.
3.
Den innebär flera olika arbetsmoment.
Vi
har dock gjort lite ändringar på vårt lås gentemot originalet. Dels
gjorde vi vårt i järn och stål istället för brons, dels ändrade vi
proportionerna lite genom att förlänga låset. Storleken på låset är
enbart ändrat för utseendets skull.
Skiss
över låsets delar.
Arbetsgång
När
låsmodellen var vald började vi med att lägga upp en plan för arbetet.
Vi utgick från en beskrivning av en tidigare rekonstruktion av nämnda
lås.
Skiss.
Vi gjorde en skiss av låset och låsets delar samt bestämde måtten
på dem.
Uppdelning.
De olika arbetsuppgifterna delades upp; Johan smider stängerna, Ante
gör kortsidorna och Tobbe ordnar låshuset. Sedan skulle den som först
blir klar med sin uppgift påbörja nästa eller hjälpa de andra.
Kortsidorna
var klara först så därefter smidde Ante bygeln till låset. Vid slutarbetet
av låset jobbade samtliga med att fila till piggar för hopnitning
på stängerna.
Arbetet med vikingalåset
Stängerna
Johan
tillverkade stängerna till låset och tog då en 6 mm tjock järnstång
och mätte ut 13 cm (2 cm marginal), därefter märkte han mitten av
13 cm biten och hamrade den fyrkantig 3 cm åt varje håll.
Resultatet
blev en 13 cm lång järnstång med ett fyrkantigt parti på 6 cm i mitten.
Därefter vreds det fyrkantiga partiet 2,5 varv genom att stången fästes
i ett skruvstycke. För att inte ändan som satt i skruvstycket skulle
plattas till kyldes den först.
Sex
pinnar tillverkades på detta sätt. Tre vridna medsols och tre motsols.
För
att senare kunna nita fast stängerna vid låsets kortsidor filade vi
ner ändarna på stängerna till 3 mm så att stängerna fick små piggar
som sticker ut. Vi filade bara till piggar i ena änden på pinnarna.
När alla delar till låset var färdiga mätte vi ut på millimetern vart
nitpiggen i andra änden skulle sitta. Ett problem uppstod, vi slog
av tre av piggarna. Men MNT-are är ju inte dumma, så vi löste problemet.
Just nu kan vi inte komma ihåg hur.
Johan filar
till ändarna på stängerna.
Sidorna
Ante
började med att rita upp en mall i papper med de bestämda måtten som
gruppen kommit överens om. Därefter var det dags att rita upp och
klippa ut formen i stålplåt. Vid klippningen användes en mindre plåtsax.
Efter
att ha klippt ut sidorna var Ante tvungen att fila till dem så att
de blev jämna och släta. Sedan var det dags mäta ut var på plåten
hålen för hopnitningen skulle vara. Dessa hål gjordes 3 mm stora och
borrades upp med pelarborr. Själva hålen för låsbygeln och nyckeln
väntade vi med att göra tills låset var ihopnitat. Detta för att lättare
kunna se var hålen skulle vara och hur formen på hålen skulle se ut
och även vilken storlek.
Låshuset
I
tillverkningen av låshuset började Tobbe med att tälja till en trämall
i rätt form och något mindre än vad huset skulle vara. Runt denna
mall skulle sedan plåten formas. Första tanken var att få skarven
i botten av V-formen, men det visade sig vara väldigt svårt att få
till bra och att sedan nita ihop huset i nederkant skulle vara än
mer omständigt. En annan miss i beräkningen var att plåten inte formade
sig riktigt så lätt som det var tänkt och träformen fick täljas ner
en storlek. Denna gång lades skarven på sidan i stället, dels för
att det var mycket lättare att bocka plåten så och dels med tanke
på den stundande nitningen.
Nitningen av låshuset
När
plåten var formad till belåtenhet skulle den nitas ihop. Till nitar
användes 3mm tjock järntråd som sågades upp i småbitar (ca 1 cm) och
med hjälp av skruvstäd och kulhammare kallhamrades huvudena till.
Hålen
till nitarna borrades upp med pelarborr. Eftersom plåtarna lätt kan
flyttas lite när man nitar dem så borrade vi ett hål i taget allt
eftersom vi nitade. När vi borrade hålen så stoppade vi tillbaks träformen
i huset så att vi hade ett fast underlag inuti att borra mot.
Borrningen
liksom tillverkningen av nitarna var inga som helst problem, men att
få dem på plats var en annan sak. Nitarna stoppades in genom hålen
från insidan så att det färdiga huvudet sitter inuti huset och en
liten pigg sticker ut ur hålet. Sedan gäller det att banka till ett
motsvarande huvud på utsidan så att niten fäster. Problemet med detta
var att från insidan hålla niten på plats när man hamrar. Träformen
fungerade inte här, niten trängde bara in i trät. Vi försökte med
en stålbit vilken vi borrade en för niten lagom stor fördjupning i.
Denna visade sig vara alldeles för vek då den fjädrade så att det
var omöjligt att hamra till niten. Försök att fixera stålbiten med
träkilar gjordes utan större framgång. I stället togs en större järnbit
och smiddes till en lite mer passande from samt fick en likadan fördjupning
som stålbiten. Denna skruvades fast i skruvstädet och fungerade betydligt
bättre som städ.
När
låshuset var klart skulle det tjärbrännas för att bli svart liksom
kortsidornas plattor. Trots att vi använde en plåt med slät yta fungerade
tjärbränningen mycket bra och förutom några skavanker på kortsidorna
som kom till vid den sista nitningen så blev låset svart.
Låsbygeln
Ante
utgick från gruppens skiss med ungefärliga mått över hur låsbygeln
skulle se ut.
Därefter
var det dags att leta rätt på passande material. Ante visste att om
han skulle använda sig utav en tunnare rundstav i järn skulle han
vara tvungen att stuka i hop den ganska mycket för att kunna få till
den klack som hindrar bygeln från att komma för långt in i låset.
Han bestämde sig då för att istället utgå från en större rundstav
på 17 mm och smida ut resten av bygeln till önskad tjocklek.
Detta för att Antes tidigare stukningsförsök inte alltid har resulterat
i den hopstukning han önskat.
Sedan
var det dags att börja smida ut bygeln, detta gjordes med en helt
vanlig smideshammare. Det var lite problem med att få till de skarpa
kanterna på klacken bara med hjälp av en hammare. Så när smidet ansågs
vara klart var det dags att börja fila.
Ante
valde att inte böja låsbygeln förrän låset var hopnitat, detta för
att lättare komma åt att fila.
När
filningen var klar var det dags att tillverka ett par passande fjädrar
för låsfunktionen. Fjädrarna tillverkades av gamla bågfilsblad som
filades ner till passande längd och bredd. De nitades ihop på låsbygeln
med en järntråd på 3 mm. När det var klart fästes den nitade delen
i skruvstädet och fjädrarna böjdes ut så att de spretade utanför klacken.
De
visade sig senare att längden på bågfilsbladen var aningen kort, hade
de varit 2 mm längre hade låset ej glappat som det nu gör.
Låsmekanism
på bygeln.
När
resten av låset var färdigt var det dags att böja till bygeln. Anledningen
till att vi väntade med detta moment var för att kunna ha låset att
mäta mot och se hur böjen skulle vara. Böjningen av bygeln var det
Tobbe som ordnade med, ett misstag som han gjorde där var att böja
den åt fel håll. Därför vill vi belysa vikten av att tänka till ordentligt
innan man gör något. Förvisso var det en smal sak att räta ut bygeln
och böja om den igen – åt rätt håll.
Sammansättningen
När
alla delarna var klara skulle de ju givetvis sättas ihop. Detta skulle
göras genom att nita fast stängerna i kortsidornas plattor. Tyvärr
gick inte det lika smidigt som vi hade hoppats. Tanken var att alla
stängerna skulle nitas fast i ena plattan varefter låshuset placeras
i det lilla burutrymmet som byggts och slutligen nitas den andra plattan
fast i andra änden och låser hela paketet.
Problemet
med det, insåg vi, var att låshuset inte alls skulle fixeras utan
ligga lite löst i sin bur och det hela skulle bli alldeles för ostadigt.
Därför sågade vi ut sex flikar på varjeplatta där stängerna skulle
sitta. I dessa flikarna borrades hål och de veks upp, plåten emellan
flikarna sågades bort. På så vis skulle stängerna sitta fast både
i själva låshuset och kortsidorna. Tyvärr var även detta en lite förhastad
lösning då det visade sig vara ytterst krångligt, för att inte säga
omöjligt, att få stängerna på plats. Lösningen på det problemet blev
helt enkelt att avlägsna hälften av flikarna och ha tre flikar på
var sida – och då inte mittemot varandra.
Johan försöker
få ihop låset.
För att få samman låset sattes alla stängerna i var sin flik och kortsidorna
sattes till rätta på stängernas piggar. Sedan var det bara att hamra
till piggarna och således nita fast konstruktionen. Det var dock inte
så ”bara”. Som det lätt blir när man bygger något för första gången
så skilde det någon millimeter här och där vilket fick till följd
att stängerna hamnade snett och inte ville in i hålen, att plattorna
vred sig och att en och annan pigg sprack. Ett omständigt projekt
som efter lite blod svett och svordomar äntligen lyckades och vårt
vikingatida lås var klart.
Nyckeln
För
att veta att nyckeln fungerade så gjorde vi färdigt den innan vi nitade
ihop låset och den tillverkades av 1mm plåt. Vi började med att klippa
ut en rektangel och borra ett hål i dess ena ände. Därefter filade
vi ut ett hål som passade på låsmekanismen. Till detta använde vi
nålfilar. När nyckeln hade bra passform så bockade vi den i 90°.
Därefter filade vi till ett litet handtag i ytterändan. Detta är viktigt
för att inte nyckeln ska gå in för långt i låset och fastna på fel
sida om fjädrarna. Tanken var att vi skulle smida en finare nyckel
men när tiden inte räckte till i slutet av projektet fick vi överge
den tanken.
Att tänka på
Skulle
vi göra om arbetet med ett nytt, likadant lås så skulle vi göra vissa
saker på ett lite annorlunda sätt. Därför följer här lite tips att
tänka på för den som själv vill försöka sig på att tillverka ett sånt
här lås.
Bygeln
Fjädrarna skulle ha varit längre så att låset inte glappar.
Andra änden av bygeln skulle ha gjorts lite längre så att den når
ända i bott av låset. Detta också för att förhindra glapp.
Låshuset
Det var svårt att få formen exakt, så man bör göra träformen lite
mindre redan från början.
Nita ihop huset i sidan. Dvs. se till att lägga skarvarna i sidan
när man bockar plåten.
Hopnitningen
Böja upp och borra hål i flikarna innan man gör hålen i kortsidorna.
Det
färdiga låset.
Antes bultlås
Ante
bestämde sig för att försöka tillverka ett bultlås efter fynd från
Gjermundbu i Norge. Låset är daterat till 900-talet.
Ante
började med att rita upp en pappersmall i naturlig storlek, måtten
på låset räknade han ut från en bild i boken Kulturhistoriskt lexikon
för nordisk medeltid. När mallen var klar var det dags att klippa
ut plåten som låset skulle tillverkas utav. Kanterna blev dock vassa
så det blev till att fila ner dem så att de blev jämna och släta.
Därefter
smiddes den lilla bygeln som ska sitta på kortsidan och hålla fast
låsbygeln. Bygeln gjordes ca 45 mm lång och böjdes till ett U. Sedan
var det till att fila ner ändarna på bygeln så att de kunde nitas
fast i plåten. Det var lite problem att få bygeln att sitta fast i
skruvstädet pga. dess storlek. Ante knäckte den första bygeln i skruvstädet
och blev tvungen att göra en ny.
Två
hål på 3 mm, lika stora som ändarna på bygeln, borrades upp i pelarborren.
Nu skulle bygeln nitas fast i plåten, detta gjordes med hjälp av skruvstädets
plana yta och en kulhammare.
Ante bockade sedan ihop låset på skruvstädet.
Hoplödningen
gjordes med en gasolbrännare och ett lod bestående av mässing, på
mässingslodet fanns även flussmedel. Lödningen visade sig vara besvärlig,
detta berodde till största delen på att gasolbrännarens munstycke
inte gick att ställa in utan hade en alltför bred och kraftig låga.
När lödningen på ena sidan var klar och nästa sida skulle lödas värmdes
den redan färdiga sidan upp och lodet rann i väg. Ante använde då
en bit ståltråd för att försöka kyla ner och hålla lödningen på plats.
När lödningen ansågs vara klar filades kanterna på låset till så att
de blev något jämnare.
Nu var det dags att smida till låsbygeln. Ante utgick från en järnbit
på ca 10 mm och smidde ut den så att längden på hela låsbygeln blev
115 mm. Låsbygeln böjdes inte, detta för att lättare kunna fila till
stoppklacken. När filningen var klar tillverkades fjädrarna som har
till uppgift att låsa. Fjädrarna gjordes utav bågfilsblad som filades
ner till passande storlek.
Så
här långt hann Ante göra på låset innan projekttiden tog slut.
Johans kolvlås
Johan
lyckades tjata till sig att få göra ett kolvlås. En låstyp som fanns
från år 900 och framåt, som lås på bodar och uthus.
Först mättes en rektangel på 7 x 6,5 cm ut på en 1mm järnplåt. När
den var utklippt kallhamrade vi den runt en rundstav. (Samma rundstav
som senare smides om till själva låsmekanismen.) När passformen började
bli bra så varmhamrade vi den istället. Skarven gjorde vi överlappande.
Detta för att lödningen skulle gå lättare samt för att fogen skulle
bli starkare. När kolven var färdig lödde vi på en platta (bild 1)
i den ände där nyckelhålet skulle vara. Plattan var något för stor
för att underlätta lödningen. När lödningen var färdig filades plattan
till.
Därefter smiddes en låsbygel i järn, med en platta i ena änden, och
två utstickande pinnar i den andra.(Bild 2.) (Först var låsbygeln
av annan modell, med plattor i båda ändarna, men den smiddes senare
om till den nuvarande.) När låsbygeln var färdig filade vi upp
ett hål i kolven där bygelns lösa del passade.
Nu
började tillverkningen av själva låsmekanismen. Vi utgick från rundstaven
som vi använde när vi smidde kolven. Detta för att den redan hade
bra passform. Den filades platt i ena änden och hamrades till i den
andra. (bild 3). I den filade änden sågades mitten ur så att två parallella
pinnar blev kvar. En klack filades därefter i pinnarna för att låsbygeln
inte skulle fastna i fjädrarna när låsmekanismen drogs ut (bild 3).
Två hål borrades längst ut i pinnarna för nitningen av fjädrarna.
Fjädrarna
(4st) tillverkades av avhärdade bågfilsblad. Hål borrades i ändarna,
och hörnen rundades för att de inte skulle fastna någonstans (bild
4). De böjdes till för att int fastna när låsmekanismen drogs ut.
När fjädrarna var färdiga nitades de fast på låsmekanismen. När låsmekanismen
var färdig filades låsbygelns platta till för att passa i denna.
Därefter
byggdes nyckeln. Den nitades ihop, och bestod av 2mm plåt. Nyckelhålet
sågades och filades fram. När nyckelns och bygelns passform prövats
noga så löddes bygeln fast, och låset var färdig.
Flera
mindre ändringar gjordes efter att låset var färdigt. Hörn rundades,
och pinnarna på låsmekanismen spetsade till. Allt för att låset skulle
fungera så smidigt som möjligt.
Johans färdiga
kolvlås.
Slutsats
Vi
kan lätt konstatera att vikingatidens smeder / låssmeder var otroligt
skickliga. De hade inte alls tillgång till de verktyg vi kan använda
oss av idag. Däremot så fick de antagligen lära sig sitt hantverk
sedan barnsben och hanterade de verktyg de använde till fullo. Med
tanke på att vi hade två veckor på oss att lära oss hantverket och
tillverka ett lås, så skäms vi inte om vårt lås har sina brister.
Men det fungerar och vi är nöjda med det.
Från
början var tänkt att vi skulle löda i sidorna av låset men det visade
sig att det inte behövdes och att löda ändå hade bara blivit fult.
Lödningen kom med ändå, både på Antes och Johans lås.
Skriftliga källor
Allhems förlag,
1966. Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid. Del 4.
Montelius Oskar, 1917 (1969), Minnen från vår forntid.
Bergland Håvard,2000, Kunsten
å smi. Teknikk og tradisjon
http://maikon.net/wendysweb/hob/lock/lock.htm
Om Ni vill veta mer
om det vikingatida låset från York finns det en bok som tar upp just
detta lås. Boken har vi inte lyckats fått tag på men det är i alla
fall Richard Hall som är författaren och den heter ”The viking dig”.
Startsida
Institutet
för Forntida Teknik
2002-08-08