Människa-Natur-Teknologi Nr.4 1984

HUR MAN TAR TILLVARA ÄLG OCH RENSKINN SAMT SYR EN RENSKINNSSOVPÅSE

Christina Östlund, Anders Carlsson, Astrid Wallin, Tommie Jansson


INLEDNING

Renens betydelse för samerna behöver väl inte någon närmare förklaring. Men hur bar man sig åt när man satt i sina mörka rökiga kåtor och sydde alla sina vackra och ändamålsenliga kläder? Vad använde man att sy med innan synålen kom? Vi beslöt oss för att sy en sovpåse enligt gammal modell med sentråd och förhoppningsvis "hemtillverkade" nålar. Renskinnet till sovpåsen skulle vi garva själva.

Älgskinnets betydelse för svenska folket är svårt att få någon uppfattning om. Det finns inte mycket skrivet om det. Älgen var länge ett sällsynt djur, svåråtkomlig för folk i allmänhet. Älgen var kungens vilt. I början av 1600-talet började kavalleriet använda älghudsskyller istället för stridsklädsel av järn och stål. Karl XII:s dragoner hade älgskinnsbyxor. Älgskinnsbyxor ingår ju också i många av våra folkdräkter. Men det var nog inte några vardagskläder.

Nu, när vi har gott om älg, exporterar vi älgskinnen istället för att ta vara på dem själva. Den exporten började för övrigt redan på 1300-talet. Vår tanke när vi började med vårt älgskinn var att: Alla som vill och har möjlighet själva skall kunna ta vara på ett älgskinn. Kanske ligger det en framtid i älgskinnen!! ?


RENSKINNSSOVPÅSE

BAKGRUND

Vi såg en tecknad bild ur ULMA (Dialekt och folkminnesarkivet i Uppsala), 21019:28 Vilhelmina, Lappland. Den visade en renskinnsfäll med håren på insidan "som är i form av en påse i vilken fötterna stuckos."

Närmare efterforskning visar att även i Sigrid Drakes bok "Västerbottens Lapparna" (Umeå, 1979, sid 123) är denna typ av sovpåse nämnd här kallad för fothus eller skaunja. Det har i övrigt varit svårt att få fram uppgifter om sovpåsens utseende. Vi visste att hårpälsen på renskinnet är varm eftersom de spolformiga hårstråna är ihåliga och fyllda med luft, vilket gör att hur kallt det än är så känns renpälsen alltid varm. Med denna påse tyckte vi att vi fann något från "förr" som kunde komma till användning nu vid exempelvis lägervistelser för framtida MNT kurser.
Hemgarvning har levt kvar till långt in i vår tid hos bofasta i Lappland och det förekommer fortfarande i mindre skala hos samerna. Skinnsömnad har då skett med sentråd så för oss var det naturligt att välja dessa äldre arbetssätt.

SALTNING OCH SKRAPNING

Då vi fick våra tre renskinn var de frusna. Vi tinade upp dem och täckte hela köttsidan med grovt salt. Det är viktigt att salta noggrant i veck och över sen- och köttrester annars kan det börja ruttna och håren släppa.

Så fick de ligga i c:a en vecka. Skinnen sköljdes fria från saltet och får torka något innan skrapningen börjar. Fett och hinnor skrapades bort med hjälp av järn och skinnskrapor. Ställer man skraporna i fel vinkel så är det lätt att göra göra hål i huden. Vi lade skinnet över en räckbänk och vid varje nedhängande sida arbetade vi samtidigt med skrapningen. Det underlättade arbetet tyckte vi.

GARVNING

Vi eftersträvade med garvningen att få ett mjukt skinn och att vi också kunde konservera skinnet för framtida bruk.

Barkgarvning

Vårt barklag bestod av hälften vatten och hälften tunna barkflisor av gran, tall och björk. Denna lag fick koka i två timmar. Obs! använd inte järngryta vid detta tillfälle. Låt lagen svalna till ljummen temperatur, max 35 grader varmt. Smaka om du är osäker på garvlösningen , beskheten anger styrkan. Vi strödde ut den kokta barken på köttsidan av det utbredda skinnet. Här fick lagen ligga under c:a en vecka. Vi kokade och bytte lag ett flertal gånger. Vi skar i kanten för att kunna se om skinnet var genomgarvat. Färgen från ytan skulle ha trängt igenom. Någon ljusare rårand skulle inte förekomma.

Våra synpunkter

Vi hade svårighet med att få fram bark under vintertid. Därför bestod våra första barkkok av det som vi hade tillgång till nämligen gran tall och björk som vi barkade av från ved. Men det visade sig snart att varje enstaka skinn skulle behöva 3-4 kg bark! Här fanns varken tid eller tillgång till ved för att vi själva skulle gå iland med den uppgiften. När det dessutom visade sig att lagen av tall, gran och björk inte bet på skinnet fick vi pröva nya vägar. Vi beslöt oss för att försöka få fram en större mängd granbark som förhoppningsvis skulle ge bättre resultat. Det lyckades hos ett mindre sågverk i trakten. Med granbarken gick det bättre, vi fick dock göra ett flertal kok. Då våra vattendrag var frusna valde vi att använda vattenledningsvatten till lagen. Men finns det järn så använd det inte, det kan ge fläckar på skinnet.

MJUKGÖRNING OCH STRÄCKNING

Efter garvningen skall huden sträckas och mjukgöras. Skinnet skall vara något fuktigt. Vi använde de olika skrapor som tillverkats under MNT kurserna med kortare och längre skaft.

Vi prövade olika arbetsställningar där vi t.ex. med räckbänkens hjälp arbetade med sträckningen uppifrån och ner. Ett annat sätt var att på mjukt underlag breda ut skinnet och låsa det med en tvärslå över bordets ena kant. Här kunde man arbeta med skrapan från kroppen rakt framåt och utan att behöva böja sig för djupt. Vi märkte snart att denna procedur tog lång tid och var krävande för rygg och armar, så växla med andra arbetsuppgifter. Sträckningen fick vi upprepa många gånger innan skinnet kändes så pass mjukt att infettning kunde ske. Torkade skinnen in, fuktade vi dem med hjälp av en duschflaska. Man får arbeta med jämna mellanrum tills skinnet känns mjukt och nästan torrt.

INFETTNING

Vi använde tranolja. På det fuktade skinnet gned vi in ett tunt lager. Därefter upprepade vi arbetet med sträckning och mjukgörning.

Resultat: Resultatet blev skiftande på våra tre skinn. Endast ett av dem blev riktigt mjukt och följsamt. De två andra förblev styva och lite stumma så vi fortsatte med sträckningsarbetet ytterligare ett antal gånger. Det skulle senare vid sömnaden visa sig att ett av skinnen inte blivit helt genomgarvat och det bidrog säkert till den kvarsittande stelheten. Vi borstade igenom hårpälsen och köttsidan var nu vackert mörkbrunfärgad.

SKINNSÖMNAD

Förberedelser: Tillskärning av skinnen och skinnkanterna. Bäst att använda är någon form av skaftad rakbladskniv. Med denna skar vi till skinnen efter det pappersmönster vi tillverkat. Alla kanter där söm skulle förekomma rensade vi från hår ca 1 cm in från kanten.

Tillverkning av sentråd

Vi använde rensenan som skulle ge en smidig och stark tråd. I obrukat skick kan senan vara 2-3 cm bred och mellan 20-40 cm långa. Hela senan fuktades och vi drog isär den till tunna tunna trådar. Varje tråd skall vara så jämn och slät som möjligt. När så skett tuggas och blötes tråden med saliv och man ser till att ändan av tråden är tunn och spetsig. Man skarvar ihop trådarna genom att lägga dom omlott några cm och tugga lätt över skarven. Den nu långa enkeltråden vikes dubbelt och tvinnas ihop till den tråd som utgör den färdiga sentråden. Då man syr kan tråden vara torr, men fetta gärna in den med vax eller ullfett (kan köpas på apotek.)

Skinnsömnad

Den typ av söm vi använde var s.k. sticksöm. Här lade vi skinnet kant mot kant med köttsidan mot varandra. Vi sydde från ena sidan genom det dubbla skinnet ut mot andra sidan sydde ett kort längsgående stygn och vände så tillbaka o s v. Samma typ av söm utnyttjades då vi lade hårpälsens sidor mot varandra. Se fig 1. För att få sömmen vattentät och stark lade vi in en tunn vikt renskinnsremsa som fick bilda en infälld fåra i sömmen, se fig 2.


Fig 1. Sticksöm.

Fig 2. Söm med inlägg av tunt renskinn.

Vi stötte på en del problem här. Skinnen var ju stora, lite styva och renskinnets päls är kort och tät. Kunde vi med skärnålen sy rakt igenom det nu fyrdubbla skinnlagret? Hur skulle vi orka hålla skinnkanterna mot varandra då vi sydde? Hur fäster man med sentråd? Denna visade sig ha en förmåga att spricka under sömnaden - hade vi gjort något fel? Frågorna blev många.
Vad vi snabbt skaffade oss från järnhandeln var limklämmor för att hålla ihop sömmarna med och det hjälpte oss. Vår skärnål (nr 3 med större öga) fick sällskap av en förträfflig metallpryl med vars hjälp vi prylade alla hål innan nålen kunde gå igenom. Våra sentrådar blev spretiga och ville gärna gå upp vid tvinningsställena efter en stunds sömnad. Det innebar att den ofta sprack och då blev byte av tråd nödvändig. Vi fäste den gamla tråden genom dubbelstygn där en bit av den gamla tråden fästes ihop med den nya med en råbandsknop. En klumpig lösning tyckte vi. Våra skinn var på sina ställen lite hårda i kanterna och där sprack ibland det prylade hålet. En fingerborg användes också.

SLUTORD

När vi ser tillbaka på vårt arbete kan vi inte annat än känna stor vördnad inför den kunskap, tålamod och arbete som tidigare generationer lagt ner i sitt arbete med skinnberedning. Vi tycker att allt tagit förvånansvärt mycken tid i anspråk och ofta var arbetet enahanda, tungt och slitsamt. Till en stor del beror detta naturligtvis på att vi varit olärda och ovana inför uppgifterna.
Skall man arbeta med skinn på det sätt som vi prövat behövs tid, tålamod, omsorg och uthållighet. Var det därför som det ofta var en kvinnas syssla månntro?


TILLVARATAGANDE OCH BEREDNING AV ÄLGHUD

ANSKAFFNING AV ÄLGHUDAR

Vi köpte vår älg från slakteriet i Sveg. Även om det inte är älgsäsong, kan det hända att slakterierna får in t ex trafikdödade älgar. Man kan också ta kontakt med något jaktlag, och höra om man kan få köpa ett älgkalvsskinn. Ett älgkalvsskinn räcker gott och väl att börja med. Det är ett tungt jobb att bereda skinn. Jagar man själv, så har man alla förutsättningar att få ett bra skinn. Det kan annars vara rätt svårt att få tag på. Det är vanligt att man får dåligt flådda och dåligt konserverade skinn.

FLÅNING OCH KONSERVERING

Det är mycket vikigt för det fortsatta beredningsarbetet att flåning och konservering utförs på rätt sätt. Älgen bredflås, helst innan den hunnit stelna, men inte så snart att blodtrycket är för högt. Att man skall flå så fort som möjligt beror på att nedbrytningen av skinnet börjar se snart djuret är skjutet. Skinn är en färskvara som är mycket känslig.
Använd kniven med försiktighet. Små rispor kan lätt bli stora revor under beredningen. Använd fingrarna eller slå av skinnet med knytnäven eller en träklubba. Gör man det blir det inte heller så mycket fett och kött kvar på skinnet, vilket underlättar både konserveringen och skrapningen.
När älgen är ur skinnet skall det saltas. Saltet sänker vattenhalten i skinnet och skapar då en miljö i vilken förruttnelsebakterier inte trivs. Bred ut skinnet med köttsidan upp. Strö på grovsalt, se till att saltet kommer åt överallt. Saltmängd 30-40% av skinnets avrunna vikt. Låt skinnet ligga torrt och svalt ca 1 vecka. Se också till att den urlakade vätskan kan rinna bort.
Ta upp skinnet och skaka av saltet. Nu kan man frysa eller torka skinnet. Om skinnet bara skall förvaras en kort tid kan det ligga kvar under salttäcket. Man torkar skinn genom att spänna upp det på olika sätt. Man kan spika upp det på en vägg, eller spänna det i en träram. Utsätt inte torkande skinn för direkt sol. Då kan skinnets yta torka för fort och då ruttnar skinnet inuti.
När vi fick vår älg befann den sig i saltat, frystorkat skick. Före beredningsarbetet måste man skölja bort saltet och återfukta skinnet. Denna procedur kallas för vekning. Vi lade vårt skinn i vatten. Det fick ligga två dygn. Vi bytte vatten två gånger om pagen. Har man ett mycket hårt saltat skinn kan det ligga två till fyra dygn. Ett torkat skinn upp till åtta dygn. Använd helst inte vattenledningsvatten. Det kan missfärga skinnen. Järnhaltigt vatten ger mörka skinn. Sedan tog vi upp skinnet och lät det rinna av. Eftersom vi ville göra både sämskskinn (fettgarvning) och läder (vegetabilisk garvning), delade vi vår älg i två delar, en framdel och en bakdel. Vi valde att göra läder av framdelen eftersom den är tjockast.

Innan vi fortsätter, bara några ord om garvning och om hudens uppbyggnad.

Garvningen gör att skinnet blir konserverat, mjukt och mer vattentåligt. Det finns olika sätt att bereda, eller garva ett skinn på. Vi ägnade oss åt fett- och rökgarvning. Dessa är de två äldsta sätten att garva skinn. Läder gjorde vi med hjälp av vegetabilgarvning.


Fig 3. Hudens uppbyggnad.

ÄLG PÅ INDIANSKT VIS (fettgarvning - sämskning)

Materiallista

Vi tog nu vår avrunna älghalva och spände upp den i en väl tilltagen träram. Skinnet töjer sig under arbetets gång. För att kunna spänna upp skinnet måste man göra hål i det. Gör hålen jäms med skinnet. Gör man hålen på tvären är risken stor att skinnet går sönder.

Nu var det dags för nästa moment - skrapning eller fläskning. Det innebär att man tar bort alla hinnor och ev kött från köttsidan. Vi använde båtskrapor, som vi hade filat och skaftat om. De var mycket bra. Skraporna ska vara ganska vassa. Fila dem ofta. Men gör det långt bort från skinnet och torka noga bort filspånet. Järnfilspån ger svarta prickar på skinnet. Man kan även göra skrapor av ben. Man kokar skenbenet av älg, ren eller hund, och sågar till det.
Eftersom vi skulle göra sämskskinn, skrapade vi först bort håret på älgen. Det gick ganska lätt. Vi tyckte det gick lättast att skrapa medhårs. Sedan skrapade vi köttsidan, det är svårare. Försök slå upp en kant, så alla hinnor följer med på en gång. Man får räkna med att det tar en dags intensivt arbete, att skrapa bort hår och hinnor.

När skinnet är färdigskrapat är det dags för infettning. Vi använde kohjärna och fodertran. Det gick åt en hjärna och ca 2 dl fodertran. Hjärnan beställde vi på slakteriet. Vi fick den i form av flådda koskallar. Vi sågade av ett lock från skallen, och plockade ut hjärnan. Se till att behålla den så hel som möjligt.
Gör sedan så här: Skölj bort blod och dyl. från hjärnan, och koka den den sedan vit i vatten. Om man inte skall använda den med detsamma, går den bra att frysa färsk. Mosa hjärnan tillsammans med fodertran, och låt svalna till ca 30 grader. Stryk på ungefär en tredjedel av blandningen på skinnets köttsida. Arbeta in det väl, med hjälp av händer, käppar eller stenar. Låt skinnet stå varmt tills nästa dag.

När vi kommit så här långt med vår älg var den gul och fet på köttsidan och som pergament på narvsidan. Nu var det dags att skrapa bort narven. Vi tyckte det gick lätt. Känns skinnet blött så låt det stå ett tag till. Se också till att skinnet är ordentligt spänt när narvsidan skrapas. Det går ganska lätt sönder.
Fetta därefter in narvsidan, arbeta in fettet ordentligt. Fetta också in köttsidan en gång till. Låt fettet verka minst ett dygn. Arbeta gärna med skinnet under tiden. Det är svårt att avgöra när ett fettgarvat skinn är klart, så ha inte för bråttom.

Ta loss skinnet från ramen och lägg det i en balja med såpvatten (ej metall). Till 20 liter vatten går det åt ca 3 dl såpa. Bearbeta skinnet i såpvattnet. Trampa gärna i det men se upp - halkrisken är stor. Låt skinnet vara i såpvattnet över natten, eller tills det har blivit mjukt och vitt.
Nu kan man undersöka om skinnet är genomgarvat. Man gör en påse av en bit av skinnet och klämmer hårt om den. Kommer det luft och vatten genom skinnet så är det klart. Pröva på flera ställen. Släpper inte skinnet igenom luft och vatten får man ta upp det och fetta in det igen.

När skinnet är genomgarvat tar man upp det och vrider ur det med hjälp av en käpp och en kamrat eller ett träd. Spänn upp skinnet i ramen igen och banka det ordentligt och systematiskt i minst en halvtimme. Fortsätt sedan att bearbeta skinnet med träkäppar eller stenar tills det nästan är torrt. Stenarna gnider man mot skinnet. Ta loss skinnet från ramen. Nu återstår mjukgörning av skinnet. Dvs att på olika vis hålla skinnet i rörelse tills det är torrt. Man kan spänna fast skinnet i en räckbänk och bearbeta det med räckjärn.

Vårt skinn var ganska fult när vi hade kommit till mjukgörningen. Lite dåligt skrapat och lite missfärgat, det var inte roligt alls. Vad gör man? Jo, vi arbetade in krita i skinnet med hjälp av skrapor. Sedan fick skinnet vara en stund, varefter vi skrapade det. Vi upprepade detta tills skinnet var torrt. Resultatet blev ett mycket mjukt och vitt sämskskinn. Väl värt att pröva tycker vi. Många gånger under arbetet med med älgen misströstade vi. Men när vi stod där med vårt vita mjuka sämskskinn så var det bara att konstatera att det var väl värt mödan.

Tvättning av sämskskinn

Skura skinnet med såpa och vatten, ej varmare än 30-35 grader. Skölj. Använd lite såpa i sista sköljvattnet. Bearbeta tills det är torrt. Sämskskinnsbyxor sätter man på sig fuktiga och går omkring i dom tills dom är torra.

LÄDERBEREDNING

När man ska läderbereda ett skinn kan man inte skrapa bort håren. Risken är stor att man skadar narven. Man måste avhåra på annat sätt. Vi avhårade vår älg i asklut. Vi kokade upp 12 liter lövträaska med 10 liter vatten. Luten fick koka ca 1 timme. Luten skall vara så stark att en potatisskiva flyter.
När askluten svalnat till 30-35 grader, la vi ner skinnet. Vi använde gummihandskar. Efter 1 dygn lossnade håren. Det kan gå fortare eller ta längre tid. Man kontrollerar om håren lossnar genom att dra i nackhåren. Där sitter håren hårdast fast. Vi tog upp skinnet och drog loss håren. Sedan la vi skinnet i vatten. Där fick det ligga i 5 dagar, för att luten skulle lakas ur skinnet. Vi bytte vatten ofta. Sedan tog vi upp skinnet och lät det rinna av.

Vi tyckte inte att det här var någon bra metod att använda för avhårning, så här kommer några andra förslag:

- Såpa in köttsidan, med såpvatten. Använd 1-2 dl såpa till 1 liter vatten. Rulla ihop skinnet med håren utåt, nackhåren överst. Lägg i plastbalja, övertäckt. Ställ skinnet på någon varm plats, t ex pannrum. Efter ungefär en vecka är skinnet klart att avhåra. Använd plasthandskar, det finns risk för infektioner.

- Lägg skinnet i rinnande vatten, t ex i en bäck, med köttsidan mot vattnet. Låt det ligga tills håren lossnar.

- Gräv ner skinnet under snön med håren mot marken. Lägg ca 30-40 cm snö över skinnet. Häll på ett par hinkar vatten. Låt ligga tills våren.

Materiallista

När skinnet är avhårat är det dags att skrapa köttsidan. Spänn fast skinnet i en räckbänk. Vår älg var mycket svårskrapad. Det kan ha berott på att vi avhårade i asklut. Vi fick skära bort hinnorna med hjälp av skavkniv på en skavbom. Det sättet är inte att rekommendera för nybörjare. Risken är stor att man skär hål på skinnet. När alla hinnor och allt fett är bortskrapat är det dags för barkbad.

Vegetabilgarvning innebär att man garvar skinnet med t ex bark. Vi använde granbark, det är ganska lätt att få tag på. Barken skall helst tas före midsommar och sedan torka ett år. Till barklagen kokar man lika delar bark och vatten i ca 2 tim. Till ett älgkalvskinn går det åt ca 50 liter bark. Börja gärna garvningen med ett använt bad. Om man inte har tillgång till använt barkbad, späder man det första badet med lika delar vatten. En näve salt i barkbadet gör att garvsyrorna lättare tränger in i skinnet.

Lägg skinnet i barkbadet och rör om. Helst ska skinnet ligga platt i badet. Låt skinnet ligga i badet ca 1 dygn. Nu kan man se om man har skrapat ordentligt. Om det finns ljusa eller helt vita fläckar på narvsidan kan det betyda att delar av hårbotten sitter kvar där. Skrapa försiktigt med något trubbigt föremål, t ex tumnageln. Om det behövs, så skrapa också köttsidan en gång till. Vi fick skrapa vårt skinn många gånger under garvningstiden.

Vi bytte barkbad varje vecka och ökade styrkan varje gång. Efter tre veckor avbröt vi garvningen. Det fanns fortfarande råhud kvar i skinnet. Sådant läder används till skor. Råhudsranden gör att skinnet blir mer vattentåligt. Man kontrollerar hur långt garvningen har gått genom att skära ett snitt i skinnet. Oftast ser man då om skinnet är genomgarvat eller inte. Är man osäker kan man vecka ihop snittytan, om det finns råhud kvar låter den sig inte veckas, utan sticker upp. När man uppnått önskad garvning tar man upp skinnet och låter det torka något.

Mjukgör skinnet i dragvidja eller räckbänk. När skinnet nästan är torrt fettar man in narvsidan och fortsätter sedan bearbeta skinnet tills det är torrt och mjukt.

Färgning av skinn

Albark har används till att färga skinn med. Man plockar innerbarken, helst vid fullmåne. Barken tuggas eller mals och blandas med lite såpa och ljummet vatten. Sedan arbetar man in den i skinnet medan det fortfarande är lite fuktigt. Albarken ger en rödbrun färg.

Lädertvätt

Koka 2 msk linfrön och ½ liter vatten ca 15 minuter. Sila bort fröna. Smörj in det som skall tvättas. Låt stå över natt. Gnid rent med mjuk trasa.

Litteratur

Älgjägarens bok, Natur och Kultur, Stockholm
Så behandlar du dina skinn och troféer, Åke Bursell och Inge Sjöblom, Jaktmarker och Fiskevatten.


Fler MNT-projektarbeten

Andra uppsatser & artiklar

Institutet för Forntida Teknik

Institutet för Forntida Teknik / 1998